Zum Konzert am 4. Juni 1964 in Stockholm

Stockholms Tidningen, 5. Juni 1964

Schmidt-Isserstedt tar farväl

Det var svårt att lämna Konserthuset på torsdagskvällen. Vi hade just stått inför mötet med det fulländade, när den oförliknelige Dietrich Fischer-Dieskau ackompagnerad av Stockholms Filharmoniska orkester under Hans Schmidt- Isserstedt målade den sista förgängelsebildens evighetslängtan i Mahlers Das Lied von der Erde. Inga värderingar är här på sin plats. Inga beskrivningar kann ge en aning om den musikaliska medlade. Jag är djupt gripen och kann bara betyga att ingen nu levande artisk engagerar mig djupare än denne sängare.

Hans Schmidt-Isserstedt lämnade med denna konsert sin befattning som Filharmonikernas förstedirigent. Må hans käraste minne från stockholmstiden bli att han denna kväll kunde tändas av Fischer-Dieskau och presentera ett motspel som var sångaren värdigt. Ur stråkarna lyfte sgi den hymniska skönhet som många lyssnare förknippar med Bruno Walter.

Den ungerske tenoren Sandor Konya som skulle ha sjungit tenorpartiet i Das Lied von der Erde hade hastigt insjuknat och han ersattes av Ragnar Ulfung som med mycket kort varsel sjöng den oerhört krävande stämman. Han gjorde en mycket imponerande insats me nhade givetvis inte alltför lätt att hävda sig i skenet av Fischer-Dieskaus vokala strålglans.

Schmidt-Isserstedt hade valt att inleda sitt avskedsprogram med ett av Richard Strauss sista verk, Metamormoser för 23 stråkar. Personligen har jag svårt att förstå mig på den här sortens svala, högromantiska klassicism. Men Schmidt-Isserstedts kärlek till verket var inte att ta fel på. Hans sita konsert som förstedirigent blev en av hans bästa.

Leif Aare


Svenska Dagbladet, 5. Juni 1964     

    

Das Lied von der Erde

  

Inför en viss kategori sångare frågar man sig ibland om deras storhet inte i lika hög grad ligger i det rena stämmaterialets modulationsrikedom och timbre som i det man vanligtvis brukar beteckna som musikalisk gestaltningskonst. Inte för att Dietrich Fischer-Dieskaus höga musikaliska intelligens kann sättas i fråga, men när man hör honom verkar det ibland som allt han rör vid blir guld; hans personliga timbre som inte liknar någon annans är inte i konventionell mening skön, men hafr i sig en uttryckskrfaft som adlar det mesta. Under festspelen har man upprepade gånger ställts inför detta: att på förhand veta att få stå inför an kontnärlig prestation på högsta nivå, och så även nu när Fischer-Dieskau på torsdagskvällen framträdde i Mahlers Lied von der Erde tillsammans med Ragnar Ulfung och ackompanjerad av Filharmonikerna under Hans Schmidt-Isserstedt.

I partituret föreskriver Mahler att den ena stämman skall sjungas av en alt, men tillfogar inom partentes att den eventuellt också kann framföras av an baryton. Den klassiska tolkningen av verket har ju blivit kombinationen Bruno Walter-Kathleen Ferrier, alltså med alt. Med en baryton blir kontrasten till det andra vokalpartiet (tenor) mindre, men å andra sidan får klangen en större kärvhet som verket inte förlorar på. Och då i synnerhet när barytonsolisten är Fischer-Dieskau. Hans outsägligt expressiva tolkning av verket kunde knappast lämna någon oberörd trots att han inte föreföll i bästa disposition vid kvällens konsert.

Tenor partiet sjöngs av Ragnar Ulfung som fått göra inhopp för insjuknade Sandor Konya. I och för sig är det en impnerande prestation att med några få dagars varsel våga framträda i det krävande partiet, i synnerhet när man skall sjunga vid sidan av Fischer-Dieskau. Resultatet blev dock inte alldeles övertygande. När de sjungs så osubtilt som av Ulfung förlorar de två första sångerna alltför mycket av sin sammansatthet. Bäst lyckades de dionysiska utbrotten i Der Trunkene im Frühling.

Tyvärr gav Filharmonikerna inte sitt allra bästa: det förekom alltför många oslipade absnitt och individuella skönhetsfläckar. En höjdpunkt blev i alla fall den stora sista satsen, Der Abschied, med sin ohyggligt tunga atmosfär, inte minst genom Bengt Överströms underbara flöjtsolo.

[...]

Göran Fant

zurück zur Übersicht 1964
zurück zur Übersicht Kalendarium